passionata

jag är kall, genomfrusen, som en bitande hård vinter
Hur ska jag orka leva i ett sönderslaget universum
När jag inte kan leva med migsjälv?

Jag surrar fast migsjälv vid elementet medan världen slår sönder mig
mina vingar har brustit & jag är hjälplös
alla 10000 ord som sades river blodiga sår i mig och jag klarar inte mer

& mitt i allt kan jag inte glömma bort
dina vidriga handflator som tagit i så många andra och
dina smutsiga lögner
och
mest av allt
dina andetag.